Om Louise

louise-edlund-160908-portratt0463-30procent

Jag heter Louise, driver mitt företag Louise Edlund Utbildningar AB, arbetar som kost- & näringsrådgivare och som hälsocoach med både bredd och djup, alltså med ett holistiskt tankesätt. Min expertis är kring kvinnohälsa och hormoner. Den viktiga plattformen är  naturlig mat lagad från grunden med reducering av snabba kolhydrater, skräpmat och socker . Kosten jag rekommenderar är socker- och mjölfri, även mjölkproduktfri i vissa fall.

Min bakgrund

Efter många års yrkeserfarenhet inom reklam, marknadsföring och projektledning, valde jag att byta yrkesinriktning i mitten av 2000-talet. Jag startade mitt eget företag inom hälsa och näring och var med som delägare och byggde upp mf Hälsocenter AB på Kungsholmen i Sthlm 2007-2013.

Första gången jag kom i kontakt med kolhydratreducerad kost var redan 2005 på en utbildning i Norge. Sedan dess har jag själv ätit som jag lär, gett personlig hälsorådgivning, hållit kurser och föredrag och har många års praktisk erfarenhet av hur man får kosten att fungera i vardagen på jobbet och hemma med en stor familj på 5 personer, även när det blir stressigt och ont om tid.

Jag är Lic Kostrådgivare sen 2006 via Fredrik Pauluns näringscenter, Kost- och näringsrådgivare hos mf Education, ICC coach och NLP Practitioner via Skandinaviska ledarhögskolan Lars Eric Uneståhl, Lic Styrketräningsinstruktör hos mf Education, Lic EQ ledare. Drivit mf Hälsocenter 2008 – 2013 på Kungsholmen i Sthlm.

Dessutom arbetat som lärare åt f d mf Hälsoutbildningar (numera PaleoInstitute),  Jonas Bergqvist i 7 år på Lic Kostrådgivare och Lic Personlig Tränare samt som konsultande lärare åt Anna Hallén Utbildningar.

Vidareutbildad i hormonlära via Sylvia Oppenheim (Hormoni.se) och sedan läst hyllmeter med hormonlitteratur på svenska och engelska och gått mängder med småkurser. Driver Louise Edlunds hormonforum på facebook med 4900 medlemmar sedan 2013. Samma år började jag även jobba hemifrån på distans, så du träffar mig via telefon, Skype, webbinarium.

Här är den mer personliga historien om Louise och hur allt började

Mammas husapotek

När jag växte upp hade min mamma en trälåda med ett rött kors målat på locket. Mamma arbetade som sjuksköterska och den mycket välfyllda lådan innehöll hennes husapotek. Min upplevelse var att oavsett vad som hade hänt så fanns det alltid något i lådan som kunde hjälpa.

Några av mina starkaste minnen från min barndom handlar om de olika sätt som mamma plåstrade om sina nära och kära. Jag minns hur hon kokade te med honung för att lindra onda halsar och hur hon gjorde rent skrubbsåren på mina knän. Hon var helt fantastisk och jag beundrade henne verkligen för den kunskap hon hade.

Även om jag inte tänkte på det då så gick jag naturligtvis som lärling i mammas ”omplåstringsskola” under uppväxten. Och kanske är det därför jag inte blir rädd eller avvaktande i en nödsituation, utan omedelbart ser vad som behöver göras först.

Under hela mitt liv har det alltid varit självklart att hjälpa till och göra en insats om någon har råkat ut för en olycka eller inte mår bra. Redan som tonåring hade jag drömmar om att utbilda mig till sjukgymnast, tyvärr räckte inte betygen till det. Men det var först efter 20 år i näringslivet som hälsa blev mitt yrke.

Och även om jag inte har någon låda med ett rött kors på, så har jag precis som mamma skapat mig ett eget husapotek. Där finns kunskap om näringsämnen, överkänsligheter mot födoämnen och inte minst om hur våra hormoner påverkar oss. Mitt husapotek är vid det här laget lika välfyllt som mammas och oavsett vad som har hänt så finns där alltid något användbart att plocka fram.

Det började skava – en sten i skon

Jag började min karriär inom marknadsföring. I många år trivdes jag oerhört bra med jobb, kollegor och arbetsgivare, men i takt med att jag utvecklades gav det mig inte samma tillfredställelse längre. Det var som om jag hade fått en sten i skon som hela tiden låg där och skavde. Då och då hoppade den rätt så att den nästan inte kändes alls, men med tiden blev den allt mer påtaglig.

I efterhand inser jag att det hade varit bäst att stanna redan då. Men jag fortsatte framåt eftersom allting utåt sätt var precis som det skulle. Lön och förmåner var bra och arbetsplatsen var smidig att pendla till.

Precis som så många andra kvinnor tänkte jag att det är bäst att inte känna efter så noga. Så jag kämpade vidare och min hälsa försämrades. Jag fick yrsel som kom allt oftare, kände mig trött och hade ofta huvudvärk. I mitten på 2000-talet kom kraschen. En dag när jag kom fram till jobbet och skulle parkera bilen visste jag inte var jag var. Som om någon dragit ur proppen.

I efterhand inser jag att kroppen tog saken i egna händer när jag inte lyssnade. Och även om jag fortfarande har sviter efter min utbrändhet är jag tacksam över vad den visade mig. Det öppnade dörren till ett nytt yrkesliv inom hälsa, näring och hormoner och ett nytt sätt att förhålla mig till livet. En resa som även om den på många sätt var självklar krävde, och än i dag kräver, en hel del mod. Mod att våga driva eget företag, mod att inte alltid vara trygg, mod att våga inse sina begränsningar och mod att följa sin inre vägledning. För jag kan inte arbeta om inte hjärtat får vara med.

Så till dig som går med en sten i skon vill jag säga att du får stanna. Du måste inte kämpa vidare till dess att stenen har rivit upp ett allvarligt sår. Man måste inte krascha. Du har alltid valet att stanna upp och bestämma att det är dags att följa ditt livs väg.