Och så är hon då plötsligt i övre tonåren

Couple not speaking after an argument on the couch in living room at homeDet händer mycket nu. Min älskade dotter är ett barn i en vuxen kvinnas kropp. Ny skola för terminen, nya vänner, massor massor med känslor som liksom inte riktigt får plats i den här unga kvinnans kropp. Många och långa promenader med väninnorna. – Min vän mår inte riktigt bra, mamma, så jag tar en promenad med henne. Jag tänker, så bra att ni ändå skapar dessa vanor, röra på kroppen, prata, stöttar varann när livet känns svårare, vända och vrida på det som gör ont. Lever tonårspojkar på samma sätt ? Inte enligt min erfarenhet. Jag har 2 söner som nu är vuxna män. Hur får de ur sig sin frustration. Vad kan vi vuxna göra för att hjälpa även dem som inte har lika bra verktyg.

Det pyser mer hemma nu under den här perioden. Hon är argare, surare och jag tror att hon måste få vara det. Däremellan får jag korta glimtar av den lilla underbara flicka hon är innerst inne och det är det jag får vila tryggt i. Jag försöker lyssna och bekräfta, men inte ens jag som vet och kan ganska mycket om det här med känslor och kommunikation, gör rätt alla gånger. För vi är ju bara människor. Det gör ont i mig när hon har det jobbigt och smärta kan ganska ofta visa sig i ilska eller irritation. Jag vill inte vara så. Fortfarande får jag den där goa godnattkramen innan hon går och lägger sig och det är jag så tacksam över. Kramas är livsviktigt. Visserligen är kramen lite mer flyktig numera, mobilen fortsätter att spotta ur sig chat-meddelanden och hon kan ju missa något viktigt… Jag bara önskar att även denna flod av meddelanden som våra tonåringar ständigt delar, också innehåller bra och kloka kommentarer om livet och ger stöd när det känns svårt.

#‎känslouppropet
‪#‎friendy‬
#‎
allakänslor‬

Officiell fb sida

Officiell känsloblogg

Känsloupproret_bild

Det här inlägget postades i Familj, Känslor. Bokmärk permalänken.